Parodontal hälsa
Parodontal hälsa avser parodontalvävnadens hälsa. Det är de specialiserade vävnader som omger och stödjer tänderna och omfattar tandköttet, bindväven och det alveolära benet. Enligt den nya EFP/AAP-klassificeringen definieras parodontal hälsa som frånvaro av sjukdom (inflammation) utifrån den kliniska bedömningen och med beaktande av det naturliga immunsvaret med halter av biologiska och inflammatoriska markörer som är förenliga med ett balanserat tillstånd (homeostas). Parodontala sjukdomar är tillstånd som påverkar parodontalvävnaden i olika former. De vanligaste är ”gingivit” och ”parodontit”.
-
Etiologi, orsaker och symtom
Enligt den nya EFP/AAP-klassificeringen finns det två breda kategorier av tandköttssjukdomar: Icke-plackinducerade tandköttssjukdomar och plackinducerad gingivit. Icke-plackinducerade tandköttssjukdomar omfattar en mängd tillstånd som inte beror på plack och som vanligtvis inte går över efter plackborttagning. Sådana lesioner kan vara manifestationer av ett systemiskt tillstånd eller kan höra till munhålan. Plackinducerad gingivit har en rad olika kliniska tecken och symtom och försvinner helt vid adekvat plackkontroll. Omfattning, svårighetsgrad och progression kan påverkas av både lokala predisponerande faktorer och systemiska modifierande faktorer.
Om gingivit förblir obehandlad och förvärras av andra faktorer (genetiska, miljömässiga eller lokala) utvecklas den bakteriedrivna inflammationen till parodontit. Parodontit kännetecknas av en destruktiv, irreversibel process som påverkar alla delar av parodontalvävnaden, dvs. det alveolära benet, cementet runt tanden och parodontalligamentet.
Ungefär hälften av alla vuxna över trettio år anses ha någon grad av parodontal sjukdom, men den faktiska förekomsten kan vara högre. Följande faktorer kan öka risken för tandköttssjukdom:
- rökning.
- åldrande.
- diabetes.
- stress.
- ett försvagat immunsystem.
- graviditet.
- vissa läkemedel som orsakar muntorrhet.
- ärftliga faktorer.
Läs mer om den nya EFP/AAP-klassificeringen av parodontala sjukdomar på: https://www.efp.org/publications-education/new-classification/.
-
Så påverkas patienternas livskvalitet
Parodontala sjukdomar får lokala och allmänna följder på människans hälsa. Många av de lokala symtomen som blödning, dålig andedräkt, tillbakadraget tandkött, tandrörlighet, smärta och till slut tandförlust, kan i hög grad påverka patienternas livskvalitet och orsaka obehag och oro.
Blödande tandkött är vanligt i alla stadier, och patienten upplever ofta ömhet och ilningar eftersom tandköttet är inflammerat. Potentiellt kan det påverka njutningen av viss mat och göra det svårare för patienten att ha en ordentlig munhygien.
Allteftersom parodontal sjukdom utvecklas drar sig tandköttet alltmer tillbaka och dentinet vid roten exponeras. Det kan leda till att även ilningar och rotkaries kan förekomma tillsammans med parodontit, vilket ytterligare påverkar livskvaliteten och leder till en potentiellt mer invasiv behandling.
Parodontit skapar fickor mellan tänderna och tandköttet som kan vara svåra att rengöra. Mat och bakterier kan lätt fastna, vilket leder till ytterligare plackansamling och halitosis, eller dålig andedräkt. Det kan orsaka avsevärd förlägenhet och oro för patienten.
Avancerad parodontal sjukdom kan leda till tandförlust, vilket kan vara chockerande och plågsamt för patienterna. Om tanden i fråga är synlig kan detta påverka patientens självförtroende och självkänsla negativt.
Ur ett systemiskt hälsoperspektiv kan långvarig inflammation i parodontalvävnaden öka risken för hjärt-kärlsjukdom, kronisk njursjukdom och reumatoid artrit. Det kan även påverka diabeteskontroll och graviditetsutfall negativt.
-
Förebygga, hantera och behandla
Bästa sättet att förebygga parodontala sjukdomar är att ha en korrekt munhygien så att den orala biofilmen effektivt kan kontrolleras. Hos mycket mottagliga patienter kan dock parodontala sjukdomar ändå utvecklas, trots att patienten anstränger sig för att ha en korrekt munhygien. En korrekt munhygienrutin som görs dagligen ska kombineras med regelbundna besök hos tandläkaren för tidig upptäckt och adekvat uppföljning om sjukdom skulle uppstå.
Behandling av gingivit innebär att ackumulerat plack och tandsten måste tas bort, fall för fall. Detta kallas professionell tandprofylax (eller dental depuration eller tandrengöring) och utförs av tandvårdspersonal. Dessutom behöver patienterna förbättra sin dagliga munhygien och få stöd att hantera riskfaktorer. För att komplettera effekten av den mekaniska plackborttagningen kan patienterna i samband med sin dagliga borstning använda receptfria antibakteriella tandkrämer och munsköljmedel som innehåller olika aktiva ämnen, såsom tennjoner, zinkjoner eller klorhexidin.
Behandlingen av parodontit består av flera faser. Den inledande behandlingen innebär att bakterier avlägsnas från parodontala fickor med hjälp av rensning och debridering av rotytan (så kallad konventionell parodontal behandling, icke-kirurgisk parodontal behandling eller djuprengöring). Den här fasen syftar till att ta bort plack, tandsten och skadad vävnad i parodontala fickor och på rotytor.
I mer avancerade stadier av parodontal sjukdom kan kirurgisk åtkomst till de djupa parodontala fickorna krävas, med hjälp av parodontal kirurgi (så kallad kirurgisk parodontal behandling). Ibland kan parodontal kirurgi även innebära att parodontala regenerationsingrepp görs lokalt.
Med dessa behandlingar ska den parodontala sjukdomen vara under kontroll och patienterna ska gå in i underhållsfasen (eller den stödjande fasen). Denna fas är avgörande för att uppnå långsiktig kontroll av parodontit. I denna fas är adekvat, daglig, individuell munhygien med antimikrobiella munhygienprodukter det centrala, kombinerat med regelbunden uppföljning hos tandvårdspersonal.
Läs mer om de senaste riktlinjerna för prevention och behandling av parodontala sjukdomar på webbplatsen för EFP (European Federation of Periodontology): https://www.efp.org/publications-education/.
