Vissa orala bakterier producerar sura biprodukter som bryter ner och frisätter mineraler i tanden (demineralisering).
Detta försvagar emaljen, men saliv bidrar till att återställa förlorade mineraler och stärka tanden (remineralisering). Hos personer med sockerrik kost och/eller otillräcklig munhygien kan bakterier ansamlas på tänderna i ett klibbigt lager som kallas plack. Vid exponering för kolhydrater demineraliserar plackbakterier kontinuerligt emaljen, så pass mycket att vår förmåga att remineralisera inte räcker till. Det resulterar i en nettoförlust av mineraler, vilket leder till att emaljen förstörs.
I ett tidigt skede ser karies ut som en vit fläck, eller en begynnande kariesskada, under tandens yta. Det är bara när skadan bryter igenom emaljens yta som den leder till hål i tanden. När karies avancerar kan hålet nå dentinet och senare pulpan. Det kan leda till svår smärta för patienten, och kan i slutändan resultera i tandförlust eller abscess.
En kariesskada kan bildas var som helst på tanden, men det är mest sannolikt att den uppstår på bitytorna (ocklusal karies), i utrymmena mellan tänderna (interproximal karies) eller längs tandköttskanten. Hos patienter med exponerade tandrötter är karies särskilt farligt, eftersom den utvecklas mycket snabbare i dentinet (rotkaries) och är svårare att kontrollera.
Karies är den vanligaste munsjukdomen i världen och drabbar både vuxna och barn. Man uppskattar att 2,3 miljarder människor har karies på de permanenta tänderna och 530 miljoner barn har karies på mjölktänderna.
Alla kan få karies. Effektiva och förebyggande program har lett till en stor minskning av hål i tidig barndom. I många områden i Europa ses karies hos barn hos en minoritet av barnen, ofta förknippat med socioekonomisk status och föräldrarnas kunskaper om munhälsa. Trots att man kommit långt med de förebyggande åtgärderna i barndomen får de flesta ändå hål i tänderna under sitt vuxna liv, när de förebyggande åtgärderna minskar eller nya riskfaktorer uppstår. Det kan till exempel vara:
- bristande munhygien.
- ökat intag av kolhydrater.
- frekvent småätande.
- muntorrhet.
- strålning av huvud och hals (cancerbehandling).
- PUFA-händelser (synlig pulpa, sår, fistel, abscess).